Christin

Dagen började med att jag följde med Malin och mamma på en gymnasiemässa, och det var inte kul. Det började med att vi klev in innanför dörrarna. Där stod det en tjej och delade ut påsar som man fick för att lägga i papper. Denna gav hon bara till de som skulle börja gymnasiet, så hon frågade om Malin ville ha en, och det ville hon självklart. Sedan kom det värsta, hon frågade om jag också ville ha en! Menar hon att jag ser ut som en som går i nian? När jag hade smält denna hemska upplevelse gick i vidare och så småningom gick jag förbi en monter med någon danslinje. Då kom det fram en kille och frågade om jag var intresserad av att börja danslinjen!!! Herregud vad liten jag kände mig då. Jag svarade med ett snäsigt svar att jag inte var intresserad av att börja där eftersom jag redan har gått gymnasiet! Då blev han tyst (håll på att skriva att han blev tysk, det hade varit lite roligare) och gick iväg. 

Träffade Therese sedan och jag förstår inte hur vi alltid har så mycket att prata om varje gång vi ses!? Det är aldrig tyst och när vi säger adjö känns det som att man har glömt att berätta minst 1000saker, trots att vi har pratat oavbrutet i flera timmar. När jag hade sagt hejdå till Therese gick jag hem från stan. 

Nu luktar det tacos!