Christin

Igår när jag jobbade i cafeterian själv kom det fram en liten supersöt kille med blont lockigt hår och blåa ögon. Han var överlycklig eftersom han hade fått en tjuga av sin mamma för att kunna handla en glass. Han ville så gärna ha en fotbollsglass, men den var slut så han nöjde sig med en sandwich pepparkaka. När han hade ätit upp kom hans mamma, och när de skulle gå stod jag och torkade av borden, då sprang han fram till mig och gav mig en kram och sa tack för glassen (som om jag skulle betalat den åt honom!!). Han var i alla fall hur söt som helst, det är ett sånt barn man vill ha när man blir stor (eller större, man kan nästan kalla mig för stor redan nu).
Igår kom tydligen Malin Bayards man och handlade en korv av mig. Lotta sa att det var han när han hade gått iväg, så jag hann inte kolla ordentligt på honom. Hur som helst är jag halt värdelös på att känna igen människor.

Idag vaknade jag med världens halsont. Det tycker jag inte om, därför blev det te med honung för att lindra halsen lite til frukost, men det verkar inte hjälpa något vidare. Det är nog mest en psykisk grej tror jag. Vi får se om lite longboard med Linda botar halsen istället!!
Snart bär det av till my father men innan dess ska jag åka och handla eftersom det är jag som får välja maten ikväll! Det blir Mexikansk omelett, mums. Hittade receptet i veckorevyn (har blivit fast för den tidningen). Jag ska även jobba med simskolor i eftermiddag med min favoritsara, den underbara. Och, ja, även vi har varit små en gång i tiden.